alltså, färskpotatis ...
2008-06-21 @ 19:00:05
alltså, färskpotatis är ju förjäkla gott, men än så länge är ju potatisarna mindre än de kulor man lekte med som barn, vilket medför att när jag skrubbar potatis så skrubbar jag mer bort min egna hud än skalet på potäterna..
Nåja kryssningen är avklarad, jag överlevde!! Det var riktigt trevligt faktiskt.
Först var vi på Akkurat och tog en för-öl innan vi traskade iväg till Birkaterminalen och klev på båten. Hytten jag och Sussie delade var kalas, våning 9 med utsikt bakåt, eller akterut som det så tjusigt heter på båtspråk. Vi dumpade av prylarna och sen direkt iväg till middagen. Buffé så klart och det vanliga muttrandet över långsamma pensionärer. Har jag nämnt innan att kryssningen vi åkte på var en "V75" kryssning? Det kryllande med andra ord av pensionärer som inte har något bättre för sig.
Så snart vi började bli färdigätna så smet jag och Sussie iväg till taxfreen där vi bunkrade upp med ett stort gäng champangeflaskor, ja ja mousserande vin då..
Vi hade ju en kollega som i slutet på maj fyllde 50 år och hela gänget hade fixat en överraskning åt honom. Istället för att få en hytt som vi andra som han skulle dela hade vi ordnat en lyxhytt, han visste inget om det hela, inte heller att av de pengarna vi lagt för själva resan gick en del till att handla SPRIT!! Sussie och jag köpte som sagt bubbel och allt bunkrades upp i lyxhytten, sen var det ett sjå att hålla födelsedagsbarnet borta från hytten innan allt var klart. Men till slut blev han ditledd och alla stämde upp i "ja må han leva" det ekade nog över halva båten.
Sen dracks det.. och skrattades.. och dracks..
Tyvärr så poppade mitt dumma alter ego fram, jag blev med andra ord tyst, blyg och korkad.. GAAAAAH
ja kanske inte jättekorkad med tyst blev jag och ingen sprit hjälpte. Varför ska man bli sån för? Jag menar det här är ju folk som man ändå lärt känna en del senaste halvåret, alla är trevliga, snälla och roliga. Men blir det massa folk på ett ställe som känner varandra så får jag alltid känslan av att jag inte har något att tillföra diskussionerna, hjärnan blir tom och så står man som ett jävla fån.
Skit samma..
Festen fortsatte sen på dansgolvet och då försvann mitt ondskefulla alter ego och mitt vanliga jag kom fram igen, Jag hade skitkul, dansade, drack, dansade, pratade etc
Nåja kryssningen är avklarad, jag överlevde!! Det var riktigt trevligt faktiskt.
Först var vi på Akkurat och tog en för-öl innan vi traskade iväg till Birkaterminalen och klev på båten. Hytten jag och Sussie delade var kalas, våning 9 med utsikt bakåt, eller akterut som det så tjusigt heter på båtspråk. Vi dumpade av prylarna och sen direkt iväg till middagen. Buffé så klart och det vanliga muttrandet över långsamma pensionärer. Har jag nämnt innan att kryssningen vi åkte på var en "V75" kryssning? Det kryllande med andra ord av pensionärer som inte har något bättre för sig.
Så snart vi började bli färdigätna så smet jag och Sussie iväg till taxfreen där vi bunkrade upp med ett stort gäng champangeflaskor, ja ja mousserande vin då..
Vi hade ju en kollega som i slutet på maj fyllde 50 år och hela gänget hade fixat en överraskning åt honom. Istället för att få en hytt som vi andra som han skulle dela hade vi ordnat en lyxhytt, han visste inget om det hela, inte heller att av de pengarna vi lagt för själva resan gick en del till att handla SPRIT!! Sussie och jag köpte som sagt bubbel och allt bunkrades upp i lyxhytten, sen var det ett sjå att hålla födelsedagsbarnet borta från hytten innan allt var klart. Men till slut blev han ditledd och alla stämde upp i "ja må han leva" det ekade nog över halva båten.
Sen dracks det.. och skrattades.. och dracks..
Tyvärr så poppade mitt dumma alter ego fram, jag blev med andra ord tyst, blyg och korkad.. GAAAAAH
ja kanske inte jättekorkad med tyst blev jag och ingen sprit hjälpte. Varför ska man bli sån för? Jag menar det här är ju folk som man ändå lärt känna en del senaste halvåret, alla är trevliga, snälla och roliga. Men blir det massa folk på ett ställe som känner varandra så får jag alltid känslan av att jag inte har något att tillföra diskussionerna, hjärnan blir tom och så står man som ett jävla fån.
Skit samma..
Festen fortsatte sen på dansgolvet och då försvann mitt ondskefulla alter ego och mitt vanliga jag kom fram igen, Jag hade skitkul, dansade, drack, dansade, pratade etc
Kommentarer
Trackback
