veela73

Jobbade som vanligt igår 8-16,30 och hade en otroligt lugn dag, det var inte mycket som hände och de samtal man tog var mest de vanliga små krämporna hos folk och inget som fick adrenalinet att rinna till, sen sitter jag ju även och har en elev nu som jag ska lära upp i den nobla konsten att hantera alla dessa inringare och vad sjutton man ska göra med dom..

Nåja dagen var lugn och skön och jag åker hem, tar mig faktiskt en liten tupplur och allt känns frid o fröjd..

Sen slår jag på tv:n och hör att en polis blivid dödad i tjänsten! Otroligt sorgligt för alla nära och kära, samt för samhället i stort.

Jag förstår mig inte på sveriges sätt att ta hand om sina psykiskt sjuka och instabila innevånare....
Mannen som gjorde detta var ju känd av polis, socialen, psykvården etc han hade ju faktiskt redan blivit dömd för att ha tagit livet av en person tidigare. Hur kan en sådan människa få vandra runt i samhället?

På jobbet har man pratat med många människor som mår psykiskt dåligt, man försöker hjälpa dom på bästa vis, genom att koppla till psykteam, eller någon att prata med såsom jourhavande präst etc. Många av de som kopplas till psykteam eller psykiatriska mottagningar ringer ofta tillbaka inom en väldigt kort tid och deras hjälpbehov kvarstår.
Personligen så finner jag det otroligt frustrerande, för det första för att de med all tydlighet inte fått den hjälp eller stöd de behöver inom psykiatrins värld (annars hade de inte ringt tillbaka om och om och om och om igen) sen är det jobbigt för mig som person att försöka bena ut vad problemet är, dessa människor mår ju dåligt men har inte alltid förmågan att uttrycka vad det är för hjälp de behöver, så samtalen kan bli långa medans man försöker lirka fram problemet.

Visst, personer kan bli inköra till psyk-mottagning men hur fort är de inte därifrån igen?? Våldsbrotten av psykiskt sjuka verkar öka, se exempel nedan (finns säkert många fler som skulle kunnas läggas till på listan)

Stockholm 28 augusti 2004:
En 44-årig man attackerar en kvinna och hennes dotter på tunnelbanestationen i Ropsten med ett borrstål.
  
Malmö, 1 augusti 2004:
En psykiskt sjuk 22-årig man hugger ner en 48-årig man i centrala Malmö som var på väg hem.

Stockholm, 2 februari 2004:
En 52-årig man får allvarliga hjärnskador efter att ha blivit attackerad av en 44-årig man med en spikplanka. 44-åringen ville sitta i fängelse.

Arvika, 11 september 2003:
Sabina, 5, knivmördas utanför sitt dagis av en psyksjuk man.

Stockholm, 11 september 2003:
Mijailo Mijailovic knivhugger utrikesminister Anna Lindh på NK. Nästa morgon dör Anna Lindh på sjukhuset.

Stockholm, 19 maj 2003
En 32-årig man angrep oprovocerat människor med ett järnspett i närheten av Åkeshovs tunnelbanestation i västra Stockholm. En man dödades och sju personer skadades. Mannen dömdes till rättspsykiatrisk vård.

Stockholm, 31 maj 2003
En sinnesförvirrad 50-årig man körde en bil rakt in i folkvimlet på gågatan Västerlånggatan i Gamla stan. Två personer dödades och15 personer fördes till sjukhus. Mannen dömdes till rättspsykiatrisk vård.



Rättpsykiatrisk vård? Ja jo för att ha gjort dessa dåd så måste man vara sjuk, men det borde inte hindra dom från att få straff för vad de gjort..
Visst ge dom vård, när de anses "friska" skicka vidare dom till fängelse för att sitta av straffet för vad de gjort.

Tycker att många förövare skyller på psykisk ohälsa, min åsikt är att för att göra något sånt överhuvudtaget så är man inte rätt funtad i skallen, jag anser inte heller att en person som är psykiskt frisk kan skada en medmänniska (eller djur) på något vis, så de som redan sitter i fängelse för mord, dråp, grov misshandel etc är även de psykiskt sjuka eftersom de klarat av att skada någon annan. Men det ska inte hindra dom från att sitta av sina straff.
Även om du anses psykiskt sjuk så ska du sitta av den tid som ditt dåd kräver. Är straffet 5 år, visst tillbringa första 2 på rättspsyk men resterande 3 SKA du även sitta av även om du anses psykisk frisk. (tänker inte ens börja diskussionen om längden på straff här i Sverige som i mångt och mycket är helt galna)

Jag kommer från en stad som har lång historia inom psykiatrin ändå från Gustav Vasas tid faktiskt. Det har funnits hospital, dårhus etc och i dag finns det rättspsyk
"En enkel resa till Vadstena" var en gång ett begrepp, på den tiden då man blev inlagd på Birgittas sjukhus och ofta blev man kvar där tills livet tog slut. Sen kom reformen inom psykvården och alla kommuner skulle själva ta hand om sina psykiskt sjuka och instabila innevånare och sen dess har hela maskineriet brakat samman. (jag menar dock inte att allt var bättre förr men man verkade har klart mer kontroll)

Många psykiskt sjuka fångas aldrig upp i "samhällets skyddsnät" utan de lyckas hålla sig i utkanten hela sitt liv.. Det finns ingen koll på dessa instabila personer som borde tas om hand av samhället, utan de lever ofta i misär antingen i lägenheter/hus som är sanitära olägenheter eller på gatan.
De som söker hjälp, får en liten pratstund i telefon i ca 5 minuter och förväntas sen klara sig själva.
 

usch och fy säger jag bara..
att stat, kommun och landsting inte satsar ordentligt på detta kan jag inte förstå (och nu menar jag inte att de ska dra igång fler "utredningar") vi vet redan att systemet är skit och inte funkar, gör något åt saken och gör det NU!!






Ähm har ingen aning om varför inlägget ser ut som det gör..