veela73

Det är jag det..  *mutter*


Idag skulle vi ut till PHS (eller vi ska vara där heeela veckan) och det var ju intressant att få komma dit..

Först hade vi lite introduktion av lärare och oss elever, förutom oss från Sthlm var det även en drös norrlänningar..

Sen var det lunchdags och vi tänkte testa matsalen.. Maten var ok, det var väldigt förvirrande upplägg på hur man skulle hämta maten, så vi (läs jag) sprang runt som yra hönor. Men mat fick vi till slut och satte oss till bords, maten var väl ok (för det priset var det riktigt bra). Det är ändå det som händer härnäst som förstört hela min dag..

Jenny tillsammans med kollega går ut från matsalen, först en stentrappa inne i huset och sedan en ståltrappa utanför. På sista trappsteget trampar Jenny snett.. Tänk er ett sånt där slowmotionklipp, man ser hur personen trampar snett, kroppen börjar luta i allt för stor vinkel för att kunna korrigera, man ser hur sanningen uppdagas för personen då den vet att nu faller jag.. *SMACK*

Det var inget tjusigt svanhopp heller utan mer "dra-händerna-i-asfalten-slita-bort-huden-dunka-knät-i-marken-fall" som tur var så hade jag i alla fall ångrat mig sista sekunden och slängt resten av mitt kaffe istället för att ta med det ut..
Sekunden efter jag smackade i asfalten med ett brak så kom det självklart springande massa hjälpsamma människor som på en gång ville slita upp mig från marken.. (de hade säkert lyckats också med tanke på deras storlek) men jag valde att kravla mig upp på egen hand för att åtminstone kunna känna efter så att alla kroppsdelar satt på plats och var någorlunda intakta. (ska jag ramla gör jag det hellre i ensamhet)

Lätt dimmig och även kallsvettig kom jag på fötter i alla fall, dessa stora starka karlar frågade omtänktsamt hur jag mådde och trevlig som jag var så muttrade jag något och viftade bort dom.. (förlåt förlåt och tack så hemskt mycket) inte har jag en susning om hur de ser ut heller så jag kan inte be dom om ursäkt, för just i den stunden så var jag lätt illamående och kallsvettig samt mina händer sved som om de brann..
Lyckades linka iväg till en bänk i alla fall och fumlade fram en servett ur väskan så jag åtminstone kunde torka upp blodet som sipprade fram (skulle vilja säga att det flödade men ok, jag ska hålla mig till sanningen men ont som fan gjorde det i alla fall)
Efter en stund kändes det ganska ok och jag kunde börja skämta om det med mina kollegor..

Men efter att ha suttit still hela eftermiddagen med PingPong-utb då var det inte ok längre. Första stegen mot bussen gick rätt ok, men ju mer jag gick desto ondare gjorde det..
Så när jag väl landade hemma i Bredäng så dunkade foten som basen på en tecnokonsert och mitt haltande blev mer och mer markant. In på apoteket och köpte mig en elastisk linda och linkade sedan hem.
Väl hemma skulle jag ta av mig skon.. Om man säger så här, jag tar på och av mig dom i vanliga fall utan att knyta/knyta upp men det gick inte nu, foten satt som ett skruvstäd i gympadojan..

Ikväll blir det alltså soffan, med fotpallen framme och högläge på högerfoten (tröstköpte mig lite godis i alla fall)