veela73

då har man börjat träna igen, efter att äntligen känna sig någorlunda frisk. Har sen i höstas haft förkylning efter förkylning och sen magsjuka som gjort att jag aldrig kommit igång med träningen. Men nu så =)

Började i förra veckan och det ser hittills ut så här:
12/2 Gymmet med S. 45 min. Med 2 dagars extrem träningsvärk som följd, alla stolar kändes som de var minst 30 cm för låga när man skulle sätta sig.
14/2 Gymmet med S i återigen 45 min
17/2 Powerbox på jobbet, följt av 30 min i gymmet och sen även 35 min volleyboll, what a day!!!
18/2 Stretch/rörlighet 30 min på jobbet, direkt följt av 55 min Bodypump...

Imorgon blir det träning igen =)
Ska verkligen försöka att gå på fler av de passen som erbjuds på jobbet såsom powerbox, stretch, bodypump, djupvattengympa och så vill jag testa afrikansk dans =) det verkar vara lattjolajbans.... Svårigheten är bara att träffa in ledigheten rätt så att  man kan gå.

Förutom den inledande träningsvärken som var grym så har jag bara haft lite småvärk efter det och Stretch/rörligheten gjorde att det mesta försvann, men jisses att man märkte att man behöver bli lite mer vig... Att stå med raka ben och röra golvet går utmärkt, men att försöka nå och knäppa händerna bakom ryggen där ena armen är nere och andra uppe (om ni fattar vad jag menar??) är heltkört finns inte en chans i helvetet att jag ska ens kunna toucha fingertopparna mot varandra med mindre än att jag bryter ena armen...

För att besöka den negativa sidan av livet, förra torsdagen skulle jag gå på dejt, tid och plats var bestämt, Jenny var där men inte karln... Frågan är nu då vad som hände:
1. han blev påkörd av en buss och ligger nu i koma.
2. han iddes inte gå och brydde sig inte om att höra av sig och säga det.
3. han kom, såg och gick...

Känner på mig att det är alternativ 3 och funderar starkt på att lägga upp kort på han här så att ni alla, om ni får syn på han, kan ge han en spark mellan stortårna... Men men... i dagens samhälle där man ska anmäla folk till höger och vänster så känns det inte som ett bra alternativ (jag får helt enkelt hyra in någon :P  )
Jag fick i alla fall en trevlig fika i måndags med en person jag lärt känna via fejjan, han var trevlig, rolig och såg riktigt bra ut, jag förstod till och med vad han sa även om han pratade skånska. Nu bor han ju åt fanders till, dvs nere i sydligaste delarna av Sverige, så risken/chansen att det blir mer än en fika är mikroskopisk(om vi nu hade velat det menar jag). Men vänner har man ju aldrig för många av =)